På nittonhundra femtio och sextiotalet betraktades Björn Rosendahl som en avantgarde inom den svenska konstnärssfären med sitt starka avtryck inom spontanismen. Hans målningar blev snabbt internationellt uppmärksammade, bland annat i Paris och i New York och bidrog till en förnyelse av konsten i Sverige. Drivkraften var att förutsättningslöst gestalta den fria tanken. Att visualisera den inre upplevelsen. Han var också medlem i Bauhaus situationisterna Sweden där han fann sina gelikar. Hans känslomässig engagemang satte avtryck i allt han företog sig. Inte minst i rollen som konstnär, men också som läkare. Detta präglade författarskapet som bland annat ledde till uttrycket "Den känslomässiga intelligensen", som ur ett mänskligt perspektiv kan ses som ett nödvändigt inslag i mötet mellan vetenskap och konst.