Det här är berättelsen om hur det blev efter den här Jenkabubblan som vi levde i under 80-talet. När världen plötsligt förändrats och det inte längre är att gå-på-bio-och-hålla-handen. När skolkatalogen förvandlats till att bli ett nätdejtingkonto med retuscherade bilder. När den "riktiga skolan" med Patt-Nettan och Snor-Nicke blivit ett Läroverk (=krogen). Och det är där studierna bedrivs. Men nu är studierna förlagda till helger istället för till vardagar, i mörk discobelysning istället för i lysrörens obarmhärtiga sken. "Skoluniformen" med den axelvaddsförsedda mohairkoftan i pastellrosa och Takanobyxorna (som jag visserligen aldrig fick, trots evigheters väntan) har övergått till att bli en glittrig topp och svarta, obekväma stretchjeans. Mormorkängorna i vitt har bytts ut mot svarta skor med lagom-höga-klackar. Och det är på de där lagom-höga-klackarna vi färdas ut i världen i sällskap av de envisa följeslagarna skuld och skam.